Skip to content
Lyric
Dive
Public playlists
My playlists
Search
Sign in
Balladen Om Adam Och Vera
Olle Adolphson
Popularity · Low
+
🇸🇪 Swedish · Original
0
0
Listen
YouTube
1
2
3
0:00 / 0:00
Loading YouTube player...
Lyrics offset
Synced
Lyrics
Original
Translation
Bilingual
Balladen om Adam och Vera
Eller hur man snuvar en fattig flicka från söder
Han var en ung löjtnant i flygarkåren
Och vacker var han, rik som själva fan
Beryktad även, trots de unga åren
För fruntimmersaffärer runt på stan
Han hette Adam Gustav, efter fadern
Han älskade som sagt och slog ihjäl
Sin tid, om inte annat, uppå baren
Och ledan med, med samma glada själ
Han älskades i sin tur utav Vera
Den äldsta utav flickorna von Ström
Som under sista året avancerat
I societen, vacker som en dröm
Men Adam kände kyla in i benen
Tillvaron var berövad allt sitt salt
Då Livet åter trädde in på scenen
I Hyggliga Victorias gestalt
Hon stigit ner från backarna på Söder
Som en sorts Venus från en sorts Olymp
Och blodet färga Adams kinder röda
Och rasade i Adams ådror grymt
Han fick tillbaks sitt Djävulen anamma
Inom en timma låg hon i hans famn
Han kände att hon var hans sista flamma
Och flydde bort från rikedom och namn
Nu ger jag fan i hela societeten
Nu går jag bort, nu vill jag inte mer
Men Vera stod där blixtögd, sur och häpen
Och viska för sig själv: "Vi får väl se"
Det var en månads tid efter skandalen
En gyllene och soldränkt julidag
De träffades vid Djurgårdsbrunnskanalen
Två kvinnor och den vackra Vera sa
Vi kvinnor vi får lida och försaka
Han lämnade visst sin familjering
Låt mig ta den till honom med tillbaka
För honom är Victoria ingenting
Er kärlek är värd mer än millioner
Hans är ett barn utav en slapp miljö
Men här har nu Victoria femti' kroner
Och här skiljs vara vägar visst, adjö
Victoria, vem spanar dina öden?
Du tog en ljusblå spårvagn och for bort
Tillbaka uppför backarna på Söder
Den andra satt på Cecil inom kort
Se här vad jag har räddat från pant, banken
Familjeringen, han gav till ett rop
Hon sålde den, han sa, det var som fanken
Beställde in en drink och föll ihop
Du räddade mig från det falska stycket
Han snyftade allt över glasets rand
På hennes finger blänkte redan smycket
Och över bordet tog han hennes hand
Hon lyckades en tår ur ögat klämma
Och la sin arm omkring hans hals och log
Kom gosse, det är här som du hör hemma
Och gripenhet ur deras ögon stod